Hur man hälsar på varandra

Någonting jag aldrig kommer känna mig helt bekväm med är skillnaden i hur män och kvinnor hälsar på varandra i Ryssland. Män är ganska fysiska mot varandra och tar dessutom gärna i hand oftare än vi svenskar. Exempelvis i början av arbetsdagen eller innan möten. Som kvinna däremot är det helt annorlunda. Man tar aldrig i hand. Detta tycker jag känns jättekonstigt och säkert förstärks upplevelsen av att jag jobbar i en mansdominerad bransch. Ibland är jag den enda kvinnan som är med på möten och då hälsar alla männen hjärtligt på varandra genom att skaka hand medan jag står brevid och ler och nickar lite försiktigt. Det känns som man ignorerar samtidigt som man blir ignorerad. För ryssarna är detta dock helt naturligt och inget konstigt. Och jag har lärt mig att ta seden dit jag kommer.

Bilden visar rysk tembuilding från vår seminariehelg.

Byråkrati

Jag trodde att det där med byråkrati i Ryssland var överdrivet -tills jag åkte hit. Redan första dagen på jobbet svor assistenten Ella som jag sitter bredvid över alla dokument som behövde förberedas och sedan signeras. Exempelvis innebär en jobbresa över dagen till Moskva att ett dokument med ca 2 stämplar och 4 signaturer måste ordnas.

Jag har varit ganska förskonad ifrån byråkratin personligen, men i lördags när jag åkte skidor i Uralbergen fick jag testa på den litegrann. Jag skulle hyra skidor på anläggningen, men det var inte så lätt som jag trott. Vi gick in i uthyrningshuset och där fick vi veta att vi först var tvungna att ordna någon slags dokument på övervåningen. På övervåningen satt två personer vid ett skrivbord. De ville se mitt pass och ordande efter lite väntande något slags dokument. Dokumentet lämnade jag sedan in på nedervåningen hos en dam som satt innanför dörren. Hon ville också se mitt pass och som byte mot dokumentet jag lämnat in fick jag ett slags kort för skiduthyrning. Jag gick med kortet till en person lite längre in i huset, och där fick jag faktiskt hyra skidor.

Vår ekonomiavdelning på jobbet är också mycket noggranna med dessa formaliteter. Innan man ger dem en faktura eller liknande måste ett dokument, underskriven av en hög chef förstås, förberedas där man ber avdelningen att acceptera fakturan som man vill ge till dem. Detta bekräftas av ekonomiavdelningen med stämpel och signatur. Därmed kan fakturan överlämnas.

När chefen för ekonomiavdelningen fyllde år bestämde vi oss för att driva lite med deras byråkrati. Vi köpte blommor till chefen och dessutom förberedde vi ett dokument där det stod något i stil med: "Var vänlig att acceptera mottagandet av dessa blommor genom att stämpla detta dokument"

Några bilder från Ryssland

Idag var Irena här igen för att städa. Anledningen var att någon var här för att titta på lägenheten för att eventuellt hyra den efter det att jag åkt tillbaka till Sverige. Förutom städning fick jag en ny maskot i form av en uppstoppad igelkott (japp, äkta vara) på väg på en fisketur. Jag får akta mig för att inte sätta foten i den om jag ska på toa på natten!

I torsdags och fredags hälsade jag på min finska trainee-kompis Veli-Pekka i staden Tyumen i Sibirien. Tyumen var en ganska fin stad vilket beror mycket på oljan och gasen. Staden är lite av gas- och oljeindustrins huvodort här borta. Dessutom bjöds det förstås på ett studiebesök i ett kraftvärmeverk. I kontrollrummet fanns det en väggprydnad föreställande Lenin.

Jag älskar sushi och jag kommer ihåg sista gången jag åt sushi innan jag åkte hit. Jag försökte njuta lite extra och tänkte i mitt stilla sinne att nu tar det ett tag innan jag får äta sushi igen. Ganska snart efter att jag anlänt i Chelyabinsk blev jag dock förvånad. Sushiställen är mycket populära och det finns mängder av dem. Sushin är för det mesta riktigt bra, men ryssarna är mer inovativa med sushin så det finna fler varianter. Den mer "ryska" och mycket vanliga typen av sushi är den som innehåller kaviar. På bilden äter jag och Veli-Pekka sushi från en "sushibåt".

Sist kommer en bild av dålig kvalitet eftersom den är tagen från en minibuss. I lördags åkte vi till Uralbergen för att åka skidor. På vägen dit åkte vi genom gamla, förfallna byar och det känns ganska jobbigt att se den levnadsstandard som råder där. Strax innan vi kom fram till skidbacken åkte vi runt en stor förfallen byggnad omgiven av en hög mur med massa taggtråd. I varje hörn av inhägnaden fanns ett vakttorn och i varje vakttorn satt en vakt med någon typ av gevär. Detta var ett fängelse för minderåriga. Det var riktigt beklämmande att se detta.

Slut på strejken

Nu har Finnair slutat strejka, och det känns bra. Visst, det är två veckor kvar tills jag ska åka hem, men jag hade redan börjat måla upp otursbilder i mitt huvud för hur jag kunde påverkas. Eftersom mitt visum går ut precis samma dag som jag ska åka hem, så var det hemska scenariot att jag inte skulle komma med ett flyg den dagen. Därmed skulle jag hamna på en rysk polisstation istället för att ta mig till Sverige. Visst det är lite långsökt, men för att jag ska slippa oroa mig så är det bra att strejken är avblåst.. Men mest positivt är det nog för Mikael på jobbet (eller kanske för hans äktenskap) att strejken är över. Hans son ska nämligen döpas i Finland i helgen, och han ville förstås gärna vara med.

Nu fungerar internet hemma igen, så ikväll har jag tittat på förra veckans lyxfällan och bonde söker fru. Perfekt när man har lite Sverige-abstinens.

Imorgon åker jag tidigt till Tyumen där vi också har kraftverk. Min traineekompis från Finland jobbar där och han ska visa mig kraftverket och staden. Men jag har hört att vägen är dålig och att det tar 5 timmar att åka dit. Antagligen en del av den ryska upplevelsen... Något som man inte kan klaga på dock är servicen med transporter som Fortum ordnat för oss "utlänningar". Imorgon kommer en bil med chaufför och hämtar mig utanför lägenheten för att köra mig till Tyumen.

Kortet nedan föreställer ett kyltorn från CHP-3 där jag jobbar. Förutom kraftverk med två ångturbiner och en gaskombicykel under konstruktion ligger också huvudkontoret för Rysslandsverksamheten här.

Några saker jag gillar

Det finns den del småsaker här i Chelyabinsk som jag gillar extra mycket och jag ska skriva lite om nu.

För det första så har jag lärt mig att gilla den traditionella, ryska maten i vår matsal på jobbet. Det finns ganska många olika men enkla rätter och man betalar bara precis för det man plockar på sin bricka. Exempelvis kostar en tomatklyfta 3,5 rubel (mindre än en svensk krona) medan dagens soppa kostar 13,5 rubel. När man tagit all mat räknar en i restaurangpersonalen ut precis vad man ska betala. Om det serveras borsjtj, vilket det nästan alltid gör, så äter jag det till förrätt eftersom det är en klar favorit. Sedan blir det oftast kyckling eller griskött med potatismos (både för att det är gott och för jag vet hur man säger det på ryska) med en sallad till. Totalt brukar lunchen kosta 80-100 rubel, vilket verkligen är ett kap.

Trafiken här är inte att leka med. Nästan varje dag ser jag olyckor, och många av bilarna man ser på gatorna är tillbucklade. Men jag har upptäckt en riktigt bra sak i ryska trafiken. Det är att förutom grön gubbe när man ska korsa gatan så finns det också en display där tiden räknas ner. Därför vet man alltid om man kan gå lugnt, springa eller vänta tills det blivit grönt igen när man ska korsa en gata.

En annan rolig sak i trafiken såg jag idag när jag åkte hem från jobbet. Efter jobbet brukar det alltid vara långa bilköer för att ta sig hem. Idag var det någon som hade bråttom och försökt lösa detta genom att åka i mötande filen men backa. Och det gick riktigt fort! Verkligen livsfarligt, men det såg så knasigt kul ut.

Det är vinter här nu på riktigt med snö och minusgrader. I helgen var det faktiskt -13 grader, men nu är det lite varmare. Jag tycker om det eftersom det är så här jag har tänkt mig Ryssland. Det känns som en del av upplevelsen innan jag kan åka hem till Sverige igen.

Det där med ryska namn är förvirrande men ganska roligt. Ni kanske har hört att varje ryss har ett "vanligt" namn och ett kort namn, och gärna några fler. Dessutom ska de olika namnen användas i olika sammanhang. Exempelvis kallas Alexander för Sasha av alla som känner honom ganska bra. Sedan kan man också lägga på ändelser på namnen för att få dem att låta t ex mer kärleksfulla. Ett exempel är ändelsen -uschka. Min kompis Julia på jobbet har faktiskt börjat kalla mig Gerduschka. Kanske är det för att hon vill att mitt namn ska låta lite trevligare, för Gerd betyder gift (eng. poison) på ryska. Jag har inte direkt ett internationellt namn för på Nya Zealand blev jag kallad "fårhage" och här är jag ett gift!

På bilden är det jag och Ella som äter lunch.

Den ryska kvinnan

Något som jag slogs av från första dagen som jag flyttade till Chelyabinsk var alla eleganta kvinnor. Ryskor bär nästan alltid höga klackar, oavsett tillfälle. Och jag har nog aldrig sett så många skoaffärer i förhållande till antal affärer förut. Överlag är det viktigt för en kvinna att se bra ut. Detsamma gäller på gym och i simhallar, det gäller att simma försiktigt så att man ser vacker ut på samma gång och sminket inte kletas ut! Männen däremot är inte lika eleganta, de går ofta runt på stan i träningsoverall.

Jag har funderat lite på vad det här beror på och Anna-Lena Lauren som har skrivit boken "De är inte kloka, de där Ryssarna" (För övrigt en väldigt bra bok som handlar om dagens Ryssland, och jag känner igen mig i mycket av hennes betraktelser) presenterar i sin bok en förklaring. Citerat från boken:

"Statistiken talar sitt tydliga språk. Ryska män dör i genomsnitt vid 59 års ålder, kvinnor vid 72. Eftersom männen dör tidigare finns det betydligt fler kvinnor än män i Ryssland. Och bland de återstående männen är det inte lätt att hitta någon som a) inte dricker b) förvärvsarbetar och c) inte är gift. Ryssland har ett överskott på vackra, utbildade dugliga kvinnor och ett underskott på nyktra, förvärvsarbetade män"

Som Anna-Lena uttrycker det, kampen om normala män är stenhård, och då gäller det att göra sitt bästa för att se bra ut!

Pälsmössa

Vintern har kommit till Chelyabinsk. Snabbt och plötsligt blev det minusgrader och även lite snö. Och när jag kom hem från jobbet idag så var det någon som lagt en pälsmössa i fönstret i min trappuppgång. Jag började genast fundera på hur det kom sig att den hamnat där. Jag kan tänka mig tre anledningar:
1. Man sätter ut pälsmössor i fönstren istället för blomkrukor, då slipper man ju vattna.
2. Ett slags test för att se om någon tar mössan, då haffar man snabbt personen och skickar denna till ett arbetsläger i Sibirien
3. En trevlig gest till grannen. Grannen kan helt enkelt ta mössan när han går ut för att slippa frysa om öronen och sedan lägga tillbaka den på samma ställe.
Vad tror ni på, eller kan det finnas andra anledningar?