Hur man hälsar på varandra

Någonting jag aldrig kommer känna mig helt bekväm med är skillnaden i hur män och kvinnor hälsar på varandra i Ryssland. Män är ganska fysiska mot varandra och tar dessutom gärna i hand oftare än vi svenskar. Exempelvis i början av arbetsdagen eller innan möten. Som kvinna däremot är det helt annorlunda. Man tar aldrig i hand. Detta tycker jag känns jättekonstigt och säkert förstärks upplevelsen av att jag jobbar i en mansdominerad bransch. Ibland är jag den enda kvinnan som är med på möten och då hälsar alla männen hjärtligt på varandra genom att skaka hand medan jag står brevid och ler och nickar lite försiktigt. Det känns som man ignorerar samtidigt som man blir ignorerad. För ryssarna är detta dock helt naturligt och inget konstigt. Och jag har lärt mig att ta seden dit jag kommer.

Bilden visar rysk tembuilding från vår seminariehelg.

Byråkrati

Jag trodde att det där med byråkrati i Ryssland var överdrivet -tills jag åkte hit. Redan första dagen på jobbet svor assistenten Ella som jag sitter bredvid över alla dokument som behövde förberedas och sedan signeras. Exempelvis innebär en jobbresa över dagen till Moskva att ett dokument med ca 2 stämplar och 4 signaturer måste ordnas.

Jag har varit ganska förskonad ifrån byråkratin personligen, men i lördags när jag åkte skidor i Uralbergen fick jag testa på den litegrann. Jag skulle hyra skidor på anläggningen, men det var inte så lätt som jag trott. Vi gick in i uthyrningshuset och där fick vi veta att vi först var tvungna att ordna någon slags dokument på övervåningen. På övervåningen satt två personer vid ett skrivbord. De ville se mitt pass och ordande efter lite väntande något slags dokument. Dokumentet lämnade jag sedan in på nedervåningen hos en dam som satt innanför dörren. Hon ville också se mitt pass och som byte mot dokumentet jag lämnat in fick jag ett slags kort för skiduthyrning. Jag gick med kortet till en person lite längre in i huset, och där fick jag faktiskt hyra skidor.

Vår ekonomiavdelning på jobbet är också mycket noggranna med dessa formaliteter. Innan man ger dem en faktura eller liknande måste ett dokument, underskriven av en hög chef förstås, förberedas där man ber avdelningen att acceptera fakturan som man vill ge till dem. Detta bekräftas av ekonomiavdelningen med stämpel och signatur. Därmed kan fakturan överlämnas.

När chefen för ekonomiavdelningen fyllde år bestämde vi oss för att driva lite med deras byråkrati. Vi köpte blommor till chefen och dessutom förberedde vi ett dokument där det stod något i stil med: "Var vänlig att acceptera mottagandet av dessa blommor genom att stämpla detta dokument"

Några bilder från Ryssland

Idag var Irena här igen för att städa. Anledningen var att någon var här för att titta på lägenheten för att eventuellt hyra den efter det att jag åkt tillbaka till Sverige. Förutom städning fick jag en ny maskot i form av en uppstoppad igelkott (japp, äkta vara) på väg på en fisketur. Jag får akta mig för att inte sätta foten i den om jag ska på toa på natten!

I torsdags och fredags hälsade jag på min finska trainee-kompis Veli-Pekka i staden Tyumen i Sibirien. Tyumen var en ganska fin stad vilket beror mycket på oljan och gasen. Staden är lite av gas- och oljeindustrins huvodort här borta. Dessutom bjöds det förstås på ett studiebesök i ett kraftvärmeverk. I kontrollrummet fanns det en väggprydnad föreställande Lenin.

Jag älskar sushi och jag kommer ihåg sista gången jag åt sushi innan jag åkte hit. Jag försökte njuta lite extra och tänkte i mitt stilla sinne att nu tar det ett tag innan jag får äta sushi igen. Ganska snart efter att jag anlänt i Chelyabinsk blev jag dock förvånad. Sushiställen är mycket populära och det finns mängder av dem. Sushin är för det mesta riktigt bra, men ryssarna är mer inovativa med sushin så det finna fler varianter. Den mer "ryska" och mycket vanliga typen av sushi är den som innehåller kaviar. På bilden äter jag och Veli-Pekka sushi från en "sushibåt".

Sist kommer en bild av dålig kvalitet eftersom den är tagen från en minibuss. I lördags åkte vi till Uralbergen för att åka skidor. På vägen dit åkte vi genom gamla, förfallna byar och det känns ganska jobbigt att se den levnadsstandard som råder där. Strax innan vi kom fram till skidbacken åkte vi runt en stor förfallen byggnad omgiven av en hög mur med massa taggtråd. I varje hörn av inhägnaden fanns ett vakttorn och i varje vakttorn satt en vakt med någon typ av gevär. Detta var ett fängelse för minderåriga. Det var riktigt beklämmande att se detta.

Slut på strejken

Nu har Finnair slutat strejka, och det känns bra. Visst, det är två veckor kvar tills jag ska åka hem, men jag hade redan börjat måla upp otursbilder i mitt huvud för hur jag kunde påverkas. Eftersom mitt visum går ut precis samma dag som jag ska åka hem, så var det hemska scenariot att jag inte skulle komma med ett flyg den dagen. Därmed skulle jag hamna på en rysk polisstation istället för att ta mig till Sverige. Visst det är lite långsökt, men för att jag ska slippa oroa mig så är det bra att strejken är avblåst.. Men mest positivt är det nog för Mikael på jobbet (eller kanske för hans äktenskap) att strejken är över. Hans son ska nämligen döpas i Finland i helgen, och han ville förstås gärna vara med.

Nu fungerar internet hemma igen, så ikväll har jag tittat på förra veckans lyxfällan och bonde söker fru. Perfekt när man har lite Sverige-abstinens.

Imorgon åker jag tidigt till Tyumen där vi också har kraftverk. Min traineekompis från Finland jobbar där och han ska visa mig kraftverket och staden. Men jag har hört att vägen är dålig och att det tar 5 timmar att åka dit. Antagligen en del av den ryska upplevelsen... Något som man inte kan klaga på dock är servicen med transporter som Fortum ordnat för oss "utlänningar". Imorgon kommer en bil med chaufför och hämtar mig utanför lägenheten för att köra mig till Tyumen.

Kortet nedan föreställer ett kyltorn från CHP-3 där jag jobbar. Förutom kraftverk med två ångturbiner och en gaskombicykel under konstruktion ligger också huvudkontoret för Rysslandsverksamheten här.

Några saker jag gillar

Det finns den del småsaker här i Chelyabinsk som jag gillar extra mycket och jag ska skriva lite om nu.

För det första så har jag lärt mig att gilla den traditionella, ryska maten i vår matsal på jobbet. Det finns ganska många olika men enkla rätter och man betalar bara precis för det man plockar på sin bricka. Exempelvis kostar en tomatklyfta 3,5 rubel (mindre än en svensk krona) medan dagens soppa kostar 13,5 rubel. När man tagit all mat räknar en i restaurangpersonalen ut precis vad man ska betala. Om det serveras borsjtj, vilket det nästan alltid gör, så äter jag det till förrätt eftersom det är en klar favorit. Sedan blir det oftast kyckling eller griskött med potatismos (både för att det är gott och för jag vet hur man säger det på ryska) med en sallad till. Totalt brukar lunchen kosta 80-100 rubel, vilket verkligen är ett kap.

Trafiken här är inte att leka med. Nästan varje dag ser jag olyckor, och många av bilarna man ser på gatorna är tillbucklade. Men jag har upptäckt en riktigt bra sak i ryska trafiken. Det är att förutom grön gubbe när man ska korsa gatan så finns det också en display där tiden räknas ner. Därför vet man alltid om man kan gå lugnt, springa eller vänta tills det blivit grönt igen när man ska korsa en gata.

En annan rolig sak i trafiken såg jag idag när jag åkte hem från jobbet. Efter jobbet brukar det alltid vara långa bilköer för att ta sig hem. Idag var det någon som hade bråttom och försökt lösa detta genom att åka i mötande filen men backa. Och det gick riktigt fort! Verkligen livsfarligt, men det såg så knasigt kul ut.

Det är vinter här nu på riktigt med snö och minusgrader. I helgen var det faktiskt -13 grader, men nu är det lite varmare. Jag tycker om det eftersom det är så här jag har tänkt mig Ryssland. Det känns som en del av upplevelsen innan jag kan åka hem till Sverige igen.

Det där med ryska namn är förvirrande men ganska roligt. Ni kanske har hört att varje ryss har ett "vanligt" namn och ett kort namn, och gärna några fler. Dessutom ska de olika namnen användas i olika sammanhang. Exempelvis kallas Alexander för Sasha av alla som känner honom ganska bra. Sedan kan man också lägga på ändelser på namnen för att få dem att låta t ex mer kärleksfulla. Ett exempel är ändelsen -uschka. Min kompis Julia på jobbet har faktiskt börjat kalla mig Gerduschka. Kanske är det för att hon vill att mitt namn ska låta lite trevligare, för Gerd betyder gift (eng. poison) på ryska. Jag har inte direkt ett internationellt namn för på Nya Zealand blev jag kallad "fårhage" och här är jag ett gift!

På bilden är det jag och Ella som äter lunch.

Den ryska kvinnan

Något som jag slogs av från första dagen som jag flyttade till Chelyabinsk var alla eleganta kvinnor. Ryskor bär nästan alltid höga klackar, oavsett tillfälle. Och jag har nog aldrig sett så många skoaffärer i förhållande till antal affärer förut. Överlag är det viktigt för en kvinna att se bra ut. Detsamma gäller på gym och i simhallar, det gäller att simma försiktigt så att man ser vacker ut på samma gång och sminket inte kletas ut! Männen däremot är inte lika eleganta, de går ofta runt på stan i träningsoverall.

Jag har funderat lite på vad det här beror på och Anna-Lena Lauren som har skrivit boken "De är inte kloka, de där Ryssarna" (För övrigt en väldigt bra bok som handlar om dagens Ryssland, och jag känner igen mig i mycket av hennes betraktelser) presenterar i sin bok en förklaring. Citerat från boken:

"Statistiken talar sitt tydliga språk. Ryska män dör i genomsnitt vid 59 års ålder, kvinnor vid 72. Eftersom männen dör tidigare finns det betydligt fler kvinnor än män i Ryssland. Och bland de återstående männen är det inte lätt att hitta någon som a) inte dricker b) förvärvsarbetar och c) inte är gift. Ryssland har ett överskott på vackra, utbildade dugliga kvinnor och ett underskott på nyktra, förvärvsarbetade män"

Som Anna-Lena uttrycker det, kampen om normala män är stenhård, och då gäller det att göra sitt bästa för att se bra ut!

Pälsmössa

Vintern har kommit till Chelyabinsk. Snabbt och plötsligt blev det minusgrader och även lite snö. Och när jag kom hem från jobbet idag så var det någon som lagt en pälsmössa i fönstret i min trappuppgång. Jag började genast fundera på hur det kom sig att den hamnat där. Jag kan tänka mig tre anledningar:
1. Man sätter ut pälsmössor i fönstren istället för blomkrukor, då slipper man ju vattna.
2. Ett slags test för att se om någon tar mössan, då haffar man snabbt personen och skickar denna till ett arbetsläger i Sibirien
3. En trevlig gest till grannen. Grannen kan helt enkelt ta mössan när han går ut för att slippa frysa om öronen och sedan lägga tillbaka den på samma ställe.
Vad tror ni på, eller kan det finnas andra anledningar?

Banya

I fredags och lördags åkte jag med jobbet på seminarium. Vi bodde på ett hotell vid sjön Turgoyak, ca 10 mil från Chelyabinsk. Hela fredagen hade vi strategi och budgetgenomgång. Anledningen till detta är att det är dags att bestämma vilka investeringar som ska tas med i 2010 års budget. Det var Toomas, chefen på Generation som höll i seminariet. Dessutom var chefer från de 5 kraftvärmeverken i Chelyabinskregionen med.

På kvällen bjöds middag i hotellets restaurang inklusive mycket vodka och många tal. Sedan åkte vi iväg med en gammal buss till ett hus mitt ute i skogen. Detta hus visade sig vara ett banya-hus. Banya är rysk bastu. På nedervåningen var bastun och på övervåningen var ett slags sällskapsrum där massor mat och vodka dukades upp. Vi hoppade kvickt in i bastun. Och ganska snart kom det in en stor, långhårig man iklädd en linnetunika och nävertofflor. Det var som att komma tillbaka till medeltiden! Tyvärr glömde jag att ta med mig kameran vilket jag verkligen ångrar.

Mannen började vifta med blöta lövruskor under våra fötter. Då visste jag inte att detta bara var början på en rysk banya upplevelse. Efter ett tag sa han till oss att gå från banyan och komma tillbaka en halvtimme senare. Nästa gång fick vi gå in i banyan en och en. Det var bara att lägga sig på mage med en lövruska som huvudkudde och sedan började han slå med både lövruskor och ruskor från barrträd. Väldigt konstig men en typiskt rysk upplevelse!

Eftersom jag glömde kameran hemma blev det tyvärr en bild som jag hittat på internet, men ni förstår grejen.

Kontrasternas land

Nu ska jag berätta om hur det gick till när jag fick tag i min underbara lägenhet här i Chelyabinsk. De första två veckorna här bodde jag på hotell Slavyanka, och planen från början var att jag skulle bo där hela tiden. Men efter två dagar i Chelyabinsk fick jag ett mail från någon slags koordinator där det stod att vi skulle leta upp en lägenhet åt mig. Två skulle jag titta på redan samma dag. Problemet var att ingen engelsktalande kunde följa med mig, och den som visade lägenheterna kunde bara ryska. Det kändes lite tufft, men det var bara att ge sig av.

Jag möttes upp av en ung, elegant tjej i höga klackar. (Det där med eleganta ryskor och höga klackar skriver jag mer om senare) Jag följde efter henne, och ganska snart var vi inne på en bakgård. Det luktade illa, var smutsigt och såg helt hemskt ut. Huset framför oss var helt förskräckligt, men det är svårt att beskriva med ord. Jag tänkte: - Hoppas lägenheten inte ligger i det huset, för då kommer jag aldrig våga gå ut eller in i lägenheten. Det var det huset, och ännu värre blev det när vi gick in i trapphuset. Det var smutsigt, mörkt, skräp på golvet och hur slitet som helst. Golvet var trasigt, och hon som visade lägenheten fastnade med klacken i en spricka. Det fanns en hiss som vi åkte upp i. Jag höll andan och hoppades att hissen skulle hålla hela vägen upp. I mitt stilla sinne tänkte jag att jag åker hellre tillbaka till Sverige än bor här. Vi gick ur hissen och in i lägenheten, och den var helt toppmodern! Snacka om kontrast. Efter skräckupplevelsen med hissen och trappuppgången hade jag förväntat mig en smutsig, sliten lägenhet. Men Ryssland är verkligen kontrasternas land, på många sätt.

Den andra lägenheten som vi tittade på hade också ett något sjabbigt trapphus, men trapphuset var ändå tio ggr bättre än i den föregående lägenheten. Och så hade den ingen läskig hiss. Det är i den lägenheten jag bor nu, och jag älskar den! Bilden visar den trappuppgång i det hus jag bor i nu. Ni kan ju tänka er hur den jag försökte beskriva ovan ser ut…

Fruktförsäljning

Idag tog jag ett typiskt kort ifrån Chelyabinsk. Överallt i staden och även utanför staden sitter gummor och säljer frukt, blommor eller grönsaker. Ibland har de bara en hink med äpplen och hoppas att någon ska köpa. Förhoppningsvis får de ihop några rubel. Många av de som säljer något på gatan är gamla, och ett litet tillskott till pensionen är välkommet. En bra pension här ligger på ca 4000 rubel i månaden och det klarar man sig inte långt på (ca 1000 kr). Kortet är taget i centrala Chelyabinsk, på Revolutionary square där det förstås också finns en Lenin-staty. Jag bor bara ett par hundra meter därifrån.

Tack för kommentarerna på bloggen förresten, det är kul att ni har hittat hit!

Att lära sig räkna på ryska

Jag har kommit på ett bra sätt att lära sig räkna på ryska samtidigt som man gör något annat vettigt. Jag kom nyss hem från ett gym med det ganska oryska namnet Chocolad. (Men ryssar gillar allt som de tror är europeiskt eller amerikanskt) Oksana som är assistent åt chefen på PMT tog med mig. Vi gick på någon typ av pass med 30 min step och sedan 30 min styrka med hantlar. Instruktören pratade bara ryska. Och när det var styrka räknade han ner från tio hela tiden. Stepen var dock ganska svår och den blev dubbelt så svår av att jag inte förstod vad han sa. Men efter några fler pass ska det nog gå ok.

En rysk lördag

Alyona som jobbar på HR-avdelningen på jobbet bjöd med mig på utflykt i lördags. Det var jag och tre familjer som först åkte till en stor supermarket för att ladda upp med massor mat, vin och vatten. Sedan åkte vi iväg till en skog. Några direkta vägar fanns knappt, men på något sätt tog vi oss i alla fall fram till en lämplig plats. Sedan dukade kvinnorna upp en ordentlig picknick medan männen tog fram ved och kött och började grilla. Dagen var hur fin som helst, en riktigt varm och solig höstdag. Marina som också var med fyllde år, så vi åt tårta och hon fick en badrumsvåg i present. Efter att vi ätit mat så spelade vi fotboll.

De flesta av de som var med pratade inte engelska, så det var helt klart en utmaning att kommunicera, men riktigt trevligt var det ändå! Något som vi pratade om var hur stort vi bodde. Jag har förstått att ryssar ofta bor trångt, helt enkelt för att lönerna är så låga att de inte har råd att bo stort. Exempelvis berättade Alyona att hon bor med man och sina söner på 16, 11 och 1 år i en lägenhet på 45 kvadrat. Anja och hennes man, som också var med, bor med sin lilla son i en liten etta. Men de har det ändå ganska bra eftersom att de har en egen lägenhet. Ella som jag sitter bredvid på jobbet bor med sin son i ett rum i en lägenhet. I ett annat rum i den lägenheten hon delar bor ett par med ett tonårsbarn.

Det är kanske för att de flesta ryssar bor så trångt som man gärna umgås ute. Ryssar älskar att träffa vänner men man får helt enkelt inte plats att ses hemma hos någon. Istället gör man som vi gjorde i lördags, man packar bilen full med mat och åker iväg någonstans. Känns kul att ha upplevt en riktigt rysk lördag!

Tankograd

Visste ni att staden som jag bor i har smeknamnet "Tankograd". Anledningen till detta är att under andra värlskriget flyttades stora delar av den militära industrin till Chelyabinsk från de mer osäkra Europeiska delarna av Ryssland. Bakom Uralbergen kunde produktionen säkras. Fortfarande finns en del spår av detta i staden. De monument jag hittills sett här i staden är antingen statyer av kända personer, exempelvis Lenin eller pansarvagnar. Känns lite konstigt att ha pansarvagnar uppställda lite här och var i staden som prydnad! Men det är kanske lättare att förstå det om man tänker på hur viktig krigsindustrin har varit för Chelyabinsk ekonomi. Lite annan kuriosa om staden är att den varit stängd för utlänningar fram till år 1992. På bilden ser ni utsikten från mitt hotellfönster i det hotell där jag bodde de första två veckorna här. Det är inte alla som har utsikt över en pansarvagn från sitt hotellfönster!

Vem flyttar runt på sakerna i min lägenhet?

Igår när jag kom hem från jobbet hade Irena varit i min lägenhet (hon skrev en lapp men jag har ingen aning om vem hon är) och städat, diskat och pyntat en del i min lägenhet. Dessutom hade hon flyttat på saker. T ex hade hon ställt mitt matbord snett och flyttat in hallmattan i sovrummet. På lappen hon skrev frågade hon om jag gillade det hon gjort i lägenheten. Jag skrev som svar: Tack, ja, jag tycker om det! Och idag när jag kom hem från jobbet hade hon tydligen varit här igen, men den här gången hade hon bara flyttat på saker. T ex hade hon flyttat min prydnadskamel till andra sidan rummet och lagt min vardagsrumsmatta på snedden. Hoppas hon inte fortsätter för då kommer allt snart vara på snedden! Fast diska får hon förstås gärna göra... Här får ni också se två kort från min lägenhet. Den är stor och fin med jacuzzi, sjungande dusch och gasspis så jag är supernöjd! Trevlig helg!

Om hundar och parker

I söndags vågade jag mig ut på något så oryskt som en springtur i Chelyabinsk. Jag har knappt sett någon ryss som varit ute och joggat. Jag har tidigare varit i parken Gagarina, och därför var det dit jag begav mig. Parken är inte riktigt som man tänker sig en park i Sverige. Efter den maffiga entren finns en minst tio meter bred "gångväg" som är plattlagd. På sidorna om denna "väg" finns högtalare, och ur dessa strömmar musik. Brevid gångvägen finns massor olika aktiviteter, ex. ett nöjesfält, höghöjdsbanor och matplatser där man kan äta sjasjlyk (grillspett som är populärt här). Lite längre in i parken finns skog och fin natur. Jag fick syn på en liten ekorre. Men hela tiden var jag på min vakt. I hela Chelyabinsk finns nämligen massor lösa hundar, och dessa ville jag helst inte stöta på då jag var ute och sprang. (Jag tänker på dig Ulli när jag ser dessa lösa hundar) Jag tror inte att de är farliga, men hur kul vore det att mitt ute i skogen bli omringad av ett gäng hundar? Dessutom är vissa riktigt stora, se kortet. Då vi var ute på landet för två veckor sedan hade de en liknande hund på en fiskodling. Hunden bodde i en koja mitt ute i sjön på själva fiskodlingen. Syftet med hunden var att ingen skulle åka båt ut till fiskodlingen för att stjäla fisk. Då blev man rejält biten! Tydligen fungerade detta. För att återgå till min dag så kom jag i alla fall välbehållen tillbaka från min springtur. I helgen ska jag berätta om hur det gick till då jag fick tag i den lägenheten jag bor i nu.
Da svidanija! (adjö)

En första hälsning från Chelyabinsk

Nu är det söndagskväll i Chelyabinsk och jag sitter i min lägenhet och skriver mitt första blogginlägg. Internet fungerar ännu inte lägenheten. Hela förra veckan var det strul, och det blir inte lättare av att man inte kan prata ryska. Som tur var råkade Ella, sekreterare på jobbet, vara hos mig i onsdags kväll då två servicetekniker var här. Så hon fick tolka, men de fick ändå inte igång Internet. Men jag är så sugen på att skriva lite smått och stort om livet i Chelyabinsk så jag börjar ändå och lägger ut inläggen eftersom. Tanken med bloggen är just att berätta lite om vad jag upplever här i Chelyabinsk. Jag tänker inte berätta om allt jag gör eller gjort under dagen. Istället vill jag delge er några av mina intryck härifrån. Vore förstås jätteskoj om ni också vill kommentera! Välkomna till min blogg!