Om hundar och parker

I söndags vågade jag mig ut på något så oryskt som en springtur i Chelyabinsk. Jag har knappt sett någon ryss som varit ute och joggat. Jag har tidigare varit i parken Gagarina, och därför var det dit jag begav mig. Parken är inte riktigt som man tänker sig en park i Sverige. Efter den maffiga entren finns en minst tio meter bred "gångväg" som är plattlagd. På sidorna om denna "väg" finns högtalare, och ur dessa strömmar musik. Brevid gångvägen finns massor olika aktiviteter, ex. ett nöjesfält, höghöjdsbanor och matplatser där man kan äta sjasjlyk (grillspett som är populärt här). Lite längre in i parken finns skog och fin natur. Jag fick syn på en liten ekorre. Men hela tiden var jag på min vakt. I hela Chelyabinsk finns nämligen massor lösa hundar, och dessa ville jag helst inte stöta på då jag var ute och sprang. (Jag tänker på dig Ulli när jag ser dessa lösa hundar) Jag tror inte att de är farliga, men hur kul vore det att mitt ute i skogen bli omringad av ett gäng hundar? Dessutom är vissa riktigt stora, se kortet. Då vi var ute på landet för två veckor sedan hade de en liknande hund på en fiskodling. Hunden bodde i en koja mitt ute i sjön på själva fiskodlingen. Syftet med hunden var att ingen skulle åka båt ut till fiskodlingen för att stjäla fisk. Då blev man rejält biten! Tydligen fungerade detta. För att återgå till min dag så kom jag i alla fall välbehållen tillbaka från min springtur. I helgen ska jag berätta om hur det gick till då jag fick tag i den lägenheten jag bor i nu.
Da svidanija! (adjö)